…Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.
2:a Kor 9:8-10
Reflektion
Det är ingen tvekan om att Paulus påstår att Gud genom skapelsens ordning givit oss säd att så och bröd att äta och att fördelningen av brödet har med vår rättfärdighet att göra. Vår rättfärdighet förväntas ge avkastning i form av en rättvis fördelning av brödet.
Nu är det inte så det ser ut i världen. Jorden, vattnet, klimatet, den biologiska mångfalden och utsädet är stressade och hotar att påverka varandra negativt. Många tecken tyder på att det är oundvikligt att världens livsmedelsförsörjning drabbas av en ”multiorgansvikt”. Samtidigt ökar efterfrågan på det som växer på världens åkrar, på grund av fler människor, mer kött och mer biodrivmedel. Priserna kommer att pressas upp till nivåer som miljarder människor inte har råd med. Ekonomernas mystifierande språk talar om att de blir ”utprisade” men vi vet att de kommer att svälta. Svältande människor kommer att sätta igång uppror och flyktingströmmar. När människor som inte har något annat att förlora än sina liv söker sig till Europas gränser kommer det som händer i dag på flyktingön Lampedusa enbart att vara en enkel föraning.
Låt oss nu vända fokus mot den bakomliggande verkligheten till någon av hjälporganisationernas bilder av mödrar med svältande barn. Vad är det deras ögon ser när de vänder sina blickar mot oss? De ser våra undflyende och flackande blickar som söker en utväg för att slippa ansvaret. Om man ska söka Gud någonstans, så är det inte i ett paradis, i en nebulosa eller i något externt förhållande till historien, utan tvärtom i vardagligheten i den mänskliga relationen, i de blickar som möter oss från mödrarna som pryder hjälporganisationernas affischer. När vi lämnar affischformatets verklighet och möter blicken från den bakomliggande verkligheten så vet vi att det inte räcker med en allmosa. Till mänskliga rättigheter hör rätten att äta sig mätt. Vi hjälper inte en miljard människor med allmosor. Ansvaret kräver av oss att vi tänker om och låter vår tro komma till uttryck i politisk förändring.
Mödrarnas ögon vänder sig till oss i tro och om vi möter blicken med samma trosakt så förenas människans mysterium med Guds i en och samma outsägbara zon. Detta möte har samma spänst, behovet att lita på den andre, och den frambringar samma energi att vandra tills krafterna är uttömda som Paulus övertygelse om att Gud ger säd att så och bröd att äta och övertygelsen att inget multinationellt bolag har rätten att ta ifrån den fattige hans utsäde inte heller förbruka det i köttproduktion eller till biodrivmedel.
Bön
Herre vi ber om nåd att få kräva förändring i världens ekonomiska och politiska system så att vi vågar möta mödrarnas ögon från hjälporganisationernas affischer med vår tro på rättvis fördelning av brödet.
Amen