…Och när Israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sa till dem: ”Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga.”…
Andra Mosebok 16:11-18
Veckans reflex
När våra två kattor får sin mat i var sin skål måste vi lägga ett lock över den lilla kattens skål, om hon inte är där själv. Gör vi inte det så äter den större rent i båda skålarna. Människorna har alltid haft regler för sitt ätande. Det krävs för att en rättvis fördelning av maten skall ske. Också Moses förstod att när det regnar manna från himlen måste det till gudomliga regler för att inte en måttlös förbrukning skall ske.
När jag en gång i min och Muammar al-Gaddafis ungdom var bjuden till hans palats, för att under den orientaliska himlen intaga en måltid, låg vi till bords med ena armbågen stödd mot kuddarna, allt för att göra måltiden njutbar. På stora fat bars den rykande varma rätten, fyllda med couscous och kött, in och placerades inom räckhåll för oss alla. Det bordsskick som tillämpades var att stoppa i sig maten med en hand direkt från skålen utan bestick. Att äta långsamt så att alla fick del av maten hörde till den väluppfostrades medvetenhet.
I Gamla Testamentet, Syraks bok 31:14-15 finns instruktioner för gott bordsskick: ”När någon annan ser efter något, så sträck ej din hand därefter, och stöt inte ihop med honom i fatet. Bedöm din nästas önskningar efter dina egna, och tänk dig noga för i var sak. Ät såsom en människa av det som är framsatt för dig, och ät ej glupskt, på det att du icke må väcka motvilja.”
I min barndom var gott bordsskick något som varje barn skulle lära sig, så att inte föräldrarna fick skämmas över sitt barn. Gott bordsskick var nämligen ett klassmärke som skilde de rika från den skamliga fattigdomen. När vi äter tillsammans blir gemenskapen tydlig, vi rör oss i samma utrymme, delar samma gemenskap och livnär oss på samma jord. Att hålla tillbaka sin egen behovstillfredsställelse blir signum för mänsklig kultur och bildning.
När Jesus talar om sig själv som brödet som kommer från himlen återknyter han till texten om mannat som föll från himlen. Så har brödet blivit tecknet för vår samhörighet och måltiden den gemenskap som för oss samman. De regler vi har för vårt ätande i olika kulturer kan vara en påminnelse om hur orättvis fördelningen av brödet är i vår kultur. Den sorg som denna påminnelse väcker är också en bekännelse till en annan ordning. Vi känner sorg för vi längtar efter rättvisa. I det bröd vi bär fram i nattvarden bär vi fram vårt eget brustna liv och på samma gång hela världens sargade liv, för att allt en dag skall förenas med Fadern. I tro och hopp lämnar vi altarets ljus för att tjäna det bordsskick som ger åt var och en det han behöver.
Bön
Herre tack för jordens gröda och brödet som vi delar. Låt vårt liv bli en del av nattvardens ljus som förenar oss med varandra och lär oss ditt heliga bordsskick.
Amen