Bibelmeditation vecka 9 2022

”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket…Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Matt 16:21-23

Nej, lärjungarna fattade inte vad Jesus menade när han talade om att han måste lida och dö och Petrus var en av dem som visade att han inte förstått. Vi, nutida lärjungar, tror oss kanske förstå bättre än Petrus. Men vi har ju bara traditionen efter Petrus och några andra lärjungars tolkning av detta händelseförlopp att grunda vår tro på: En människa vid namn Jesus fångas in av religionens skriftlärde och ockupationsmakten avrättar honom. Han försvinner från sin grav och lärjungarna berättar att de tycker sig ha mött honom levande efter ett antal dagar.

Matteus börjar berättelsen om Jesus lidande och död med orden ”Från den tiden…”. Och samma ord använder Matteus när han berättar om den period i Jesus liv som präglades av budskapet om att ”Himmelriket är nära…”. Dessa två perspektiv är sammanvävda i Jesus liv, ett med rötter i vår närhet och ett bortom vårt vetande och vår död. Kristen tro innebär dubbla perspektiv, dels en utmaning att upptäcka himmelriket i vår närhet och dels ett hopp som sträcker sig bortom vår och lärjungarnas erfarenhet.

Utmaningen är att söka himmelrikets frid i den närhet som är vår. Just nu präglas vår närhet och samtiden av ännu ett krig. Det är vad vi brukar tala om som ett assymetriskt krig där ett övermäktigt imperium anfaller en mindre nation. Vi har sett det förr till exempel i Vietnam, Tjetjenien, Chile, Irak, Östtimor och nu i Ukraina. Exemplen är många men det är också imperiernas fall: Ända sedan Romarriket fram till Tredje riket har imperierna slutat i spillror. Det är detta som är budskapet i den gammaltestamentliga legenden om David och Goljat.

Vår tids stora imperiekrig har alla slutat med ruiner och lidande. Ett vapen kan alltid, oavsett hur kraftfullt det är, slås ut av ett ännu starkare vapen och terrorbalans är inte fred. Rättvis fred finns i solidaritet med de utsatta och himmelriket är nära dem som lider.

Sveriges kristna råd uttrycker i dagarna sin ”bestörtning över Rysslands angrepp på Ukraina. Vi känner djup oro och delar smärtan och sorgen med människor som måste fly, som skadas och dödas. Med den världsvida kyrkan hävdar vi uthålligt att fred är vägen till fred. Gud är fredens Gud och vi tror att Gud skapat alla människor lika i värdighet och värde. Vi är kallade att älska varandra, inte hata.”

Att befinna sig på de förtrycktas och angripnas sida är att upptäcka lidandet i himmelrikets närhet. Tron är inget framgångskoncept men en väg till djupare samhörighet med den andre, liksom droppen införlivas med havets vatten. Vi är kallade att älska varandra, inte hata. Det kan innebära en risk och en obekväm solidaritet, men i djupet av våra liv fullkomnas det hopp som sträcker sig bortom vår erfarenhet. ”Dona nobis pacem, giv oss din fred!”

Bön: ”Heliga treeniga Gud, du som är världens upprätthållare och frälsare. Vi ber för situationen i och omkring Ukraina. Vi ber om insikt, mod och handlingskraft hos politiker och ledare att gå fredens väg. Stärk enheten mellan människor, folk och stater. Hjälp oss alla att verka för fred och försoning. Jesus Kristus, vår befriare, ge våra oroliga hjärtan ro. Kom  med din fred. Amen.”                                                                  (En bön från Sveriges Kristna råd)

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.