Bibelmeditation vecka 5 2019

 

”Ingen har någonsin sett Gud…”Joh 1:14-18

Eftersom ingen har sett Gud är vi, när vi talar om Gud, hänvisade till vår egen inre föreställningsvärld eller till tolkningar av den värld vi ser. Till exempel har det kosmos, som visar sig för oss som ett himlavalv, i alla tider varit föremål för tolkningar av vår existens. Vår vidgade kunskap om olika universa får tanken att svindla och får oss att undra om det inte finns en skapande Gud som döljer sig i djupet av vår materia.

 

”Ingen har någonsin sett Gud…” och ändå fortsätter vi tala om den Gud vi inte sett.Den moderna människan framställer ofta sig själv som en tolerant hedonist. Detta är en människa som är inriktad på att maximera sin lycka, söka efter njutning och undvika lidande men som trots möjligheten att välja liv utan en ”dömande” Gud är proppfull av förbud och ångest i det omedvetna. Det som trängs bort är inte längre, enligt Freuds teori, förbjudna begär och njutningar utan bristen på tillit. Istället för att skapa en känsla av frihet leder störtandet av Gud som den ”förtryckande auktoriteten” till nya och ännu strängare förbud. Konsumtionen av psykofarmaka har inte avtagit utan ökat.

 

”Om Gud inte existerar är allting tillåtet” säger fadern till sin son Ivan i romanen Bröderna Karamazov. Men jag tänker att det finns erfarenhet som tycks peka i en motsatt riktning: om Gud inte existerar är ingenting längre tillåtet. I de samhällen där ateismen gjorts till offentlig religion tycks myndigheterna ha ett omättligt behov av kontroll. Kanske det snarare är så att om ”Om Gud inte existerar är allting förbjudet”. Modet att leva i frihet måste sökas från en plats i vårt inre och manifesteras i den materiella kontext som är vår omvärld.

 

”Ingen har någonsin sett Gud…” betyder att den enda vägen till Gud är trons väg:  att överlämna sig åt en inre tillit riktad mot en existerande Gud som jag nog aldrig kommer att få se. Denna tro kan skapa ökande tillit och ge ett gensvar i min egen existens. Jag kan läsa om spåren efter en sådan tro i religionshistorien men där kan jag också läsa om maktens missbruk av densamma.

 

I vårt samhälle är varufetischismen ett sådant mäktigt missbruk vars inflytande utövar makt över våra tankar. Varor får karaktär av magiska föremål med inneboende metafysisk kraft som kan ersätta mellanmänskliga relationer. I själva verket blir vi i överflödssamhället slavar under ett beroende som hotar vår existens som människor. Vi vet mycket väl att pengar bara är konstruerade värden för varubyte men agerar ändå som om det var magiska föremål. Följden har blivit att makt och pengar hotar att utplåna vår civilisation genom en klimatkatastrof orsakad av ojämlik överkonsumtion.

 

”Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.” Detta är Johannes tro, i människan Jesus såg han spåren efter den Gud som väckte tilliten i hans liv. Han insåg att det som Jesus uttryckte som ”Fadern” var samma verklighet som hans tradition berättat om som ”Jahve” och det ”Ord” som fanns i begynnelsen. ”Och ordet blev människa och bodde bland oss”.  Så knöt Johannes samman en inre föreställningsvärld av tillit med traditionens tro på en barmhärtig Gud. ”Ingen har någonsin  sett Gud…” men en lång tradition har hållit trons väg öppen för tillit och modet att leva i frihet. Om Gud existerar är allt tillåtet…

 

Bön: Gud, genom tro kan vi söka dig och låta tilliten växa till frihet i våra liv. Amen.

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.