”…Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig….”Joh 14:15-21

Det finns en kontinuitet från de tidigaste skriftprofeterna på 700-talet f.Kr. fram till Jesus etiska förkunnelse. Jesus etik förutsätter samma gudsföreställning som fanns i den tidens folkligt förankrade religion, den som hade sin bas i de historiska legenderna om befrielsen ur Egypten och Guds uppenbarande av lagen i Sinai. Historien framställs som ett drama som ger mening åt nuet och trygghet åt framtiden. När Jesus understryker att hans ord kommer från Fadern som har sänt honom knyter han samman sin förkunnelse med detta historiska perspektiv. Han stärker också kontinuiteten in mot framtiden genom att berätta om ”sanningens ande” som ska påminna om allt han sagt.

I denna judiska etik förmedlas Guds vilja genom hans interagerande med människan i historien. Dessa historiska berättelser handlar inte om Guds väsen eller argument för Guds existens utan de handlar om historiska händelser som vävs samman med en genomgripande idé om rättvisa. Dessa berättelser innehåller ofta en kritik av den politiska makten när den utövas i konflikt med ”den gudomlig rättvisan”. Konsekvent och uthålligt kritiserar profeterna kungar och lagstiftare som sviker rätten och trampar på den utsatte. Jesaja utropar: ”Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön… Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.”

I dessa gammaltestamentliga berättelser talar Gud genom utvalda profeter. Men Jesus visar att Guds röst är tillgänglig för var och en som vill lyssna. ”En hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande”.Profeterna uppfattade sig som språkrör för Guds röst och Jesus identifierar denna röst som sanning. Den röst som i samtiden framför rättvisans krav och kritiserar korruption och orättfärdighet finns tillgänglig för alla. Profeten Jesaja fördömer i hårda ordalag frestelsen att istället för rättvisa förlita sig på militär upprustning och strategiska allianser. Gång på gång avkläds människans benägenhet att låta sig bländas av makt och framgång och gång på gång avtäcks det militära våldets oförmåga att skapa bestående mänsklig välfärd.

Jesus budskap är en förlängning av profeternas tilltro till Guds närvaro i historiens skede. Det är en uppgörelse med den fatalism som förtvivlar inför samtidens utveckling, som om den var oundviklig. I stället ses Guds rättvisa som en möjlighet att skapa en annan framtid. Jag tror inte det är missvisande att se Greta Thunberg som exempel på en röst som avslöjar maktens korruption och kräver rättvisa. Hon visar att vår verklighet kunde varit annorlunda om vi lyssnat på varningarna. I detta sammanhang är det värt att stanna upp och reflektera över varför hennes ord nu har en så förlösande kraft: Med hjälp av vetenskapliga sanningar kräver hon nödvändiga förändringar som var och en kan relatera till sin erfarenhet. Sanningar som blir till härdar av motstånd mot förtryckande strukturer och bortförklaringar som den politiska makten döljer sig bakom. Är inte detta ”sanningens ande”?

Bön: Hjälp oss Gud att urskilja rösten av ”sanningens ande” ur samtidens mediala brus. Amen.

”…Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?…”Rom 8:31-39.

För Paulus var förföljelse ett resultat av hans tro. Men idag utvärderas tron ofta utifrån de fördelar den kan erbjuda, då blir Paulus erfarenhet inte attraktiv. Kan det vara så att teologin färgas av förväntningar hos dem som vi talar till och av det som är vår kontext? Om vi är präglade av att se ekonomisk framgång som det viktigaste i våra liv så blir rikedom en bekräftelse på Guds välsignelse och Gud kan då betraktas som en social och ekonomisk framgångsfaktor. Denna sorts teologi har blivit vår tids mest framgångsrika i utbudet av kristna tolkningar. En teologi anpassad till vårt samhälle som domineras av marknadsekonomi.

Men Jesus beundrar inte dem som har hög status ”rika och mäktiga” och ”lärda och kloka” utan, stick i stäv mot det som var accepterat och invant även på hans tid, visar han att det som Fadern uppenbarat är fördolt för de framgångsrika, överstepräster och lagkloka. Han undergräver själva basen för dåtidens religiösa värld genom att visa vilka människor Guds ord i första hand riktade sig till:”Jag prisar dig fader… för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarar det för dem som är som barn…” Uttrycket ”de som är som barn” är besläktat med de fattiga, hungriga och bedrövade. ”Saliga ni som är fattiga…ni som hungrar…ni som gråter.”Innebörden är inte att Gud gör skillnad mellan människor, ett ”vi” och ett ”dom” som i dagens främlingsfientliga propaganda. Innebörden är den rakt motsatta, nämligen Guds fria och villkorslösa kärlek till alla mänskliga varelser, i synnerhet till de mest fattiga och bortglömda.

Låt oss utifrån denna utgångspunkt också läsa Paulus ord om att ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…” aldrig kan skilja oss från Kristi kärlek. På samma sätt som framgång inte är ett kvitto på Guds kärlek är inte heller ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…”ett tecken på  att Gud övergivit oss. Det finns anledning att påminna om denna djupt mänskliga likvärdighet när den politiska debatten allt oftare i polariserande syfte gör skillnad på ”vanligt folk” å ena sidan och ”kriminella”, ”terrorister” eller ”de icke arbetsdugliga” å andra sidan. I en tid när både lagstiftning och samhällsutveckling dömer oss till förutbestämda grupptillhörigheter, med segregation och gentrifiering som resultat, är det dags att göra en ”orosanmälan”! När dyra bostadsrätter och exklusiv konsumtion skapar vinnare och förlorare pressas de grupper som inte kan ta plats i de gentrifierade stadsdelarna ut i marginalen. Detta är en grogrund för fascistiska ideologier som har en värdehierarkisk gradering av olika grupptillhörigheter. Ett delat samhälle splittrar och söndrar samhällsgemenskapen och är främmande för den Kristi kärlek som försonar och förenar.

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek – en utsatt erfarenhet av att befinna sig långt från normen, begränsad förmåga att tala svenska, trångboddhet eller hemlöshet? Nej, över allt detta kan vi triumfera genom att ge varandra kärlek. Vi kan skapa nya och banbrytande perspektiv som rår på segregation, fattigdom, trångboddhet och rasism om vi låter denna kärlek omfatta alla!

Bön: Tack Gud för din fria och villkorslösa kärlek till oss alla! Amen.

”…Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er…”Joh 15:10-17

Vi lever i en kärlekslös tid där utmattningsdiagnos är mycket vanlig. Ett av politikernas vanligaste uttryck är ”att komma i arbete”, strunt samma vad man gör eller hur man behandlas, bara man skapar ett ekonomiskt mervärde. På arbetsmarknaden överexploateras sedan människor i den grad att de blir sjuka. Finanskapitalet tar därefter i stigande omfattning hand om vårdinrättningar för dem som inte orkat med den ökade pressen i arbetslivet. Vår vardag inordnas alltmer i en organiserad vinstmaskin där allt ska stämma överens, systematiseras och struktureras. Vårt yrkesliv fylls av rationella krav där varje steg kan föreskrivas i manualer.

När dessa krav läggs till vår redan inrutade vardag och får våra tidsscheman att spricka talar vi ibland om ”livspusslet”. Detta är ett lekfullt ord som därför döljer stressen från överkraven – som om det fanns färdiga bitar som väntar på att infogas för att lösa en omöjlig situation. Om vi inte klarar detta livspussel anses vi brista i vår förmåga till vardagslogistik. Men livet fungerar inte som en mekaniserad maskin utan är ett flöde av händelser som hela tiden överraskar. Då behövs ”mellanrum” som inte finns i karriärkravens manualer. Vilken logistiker kan förutse att familjens ettåriga son kastar mobilen i toalettstolen och vilka administrativa rationaliserare kan planera den tid det tar att trösta en ledsen pappa för att lillasyster bajsar just då han ska hinna till bussen.

Vårt samhälle har blivit som en ekonomistyrd effektivitetsmaskin som inte ger utrymme för vår mångfacetterade vardag. Men verkligheten förändras ständigt och låter sig inte fångas i förutbestämda beräkningar. Kärlek uttryckt som omsorg, empati och skapande improvisationer är en del av det mänskliga livet och om vi inte skapar utrymme för den blir vårt liv glädjelöst. Men när vi har tid och möjlighet att älska varandra blir vår glädje fullkomlig. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra..”

Jesus lyfter ofta fram kvinnor som bärare av skapande och befriande kärlek. Till exempel kvinnan i farisén Simons hus som smorde Jesus fötter med balsam eller änkan som fick den orättfärdige domaren att blidkas av hennes envisa vädjan om hjälp. Det är ofta kvinnor som drivs av tillit istället för av beräkning.

”Mitt bud är detta” säger Jesus och sammanfattar vad han menar med orden ”älska varandra”. Det handlar inte om att uppfylla de karriärskrav som samtiden ställer på oss.  Istället talar Jesus om omvändelse, att låta andra perspektiv än det beräknande styra oss. När vi älskar bedömer och avläser vi samtiden utifrån en ny synvinkel och vågar se nya sidor av tillvaron och hos de människor vi möter. Till exempel behöver inte vår anpassning till klimatförändringar vara en förlust. Att av kärlek till den globala överlevnaden tillåta förändringar är en glädje, även om det vore bekvämast att behålla de gamla förhållningssätten. Orden ”kärlek” och ”älska” är språkligt slitna och kan lätt få oss att tro att det enbart handlar om känslor och förälskelse. Men Jesus kärlek handlar mer om en ömsint och omsorgsfull uppmärksamhet mot alla människor och framtida generationer. Att leva i kärlek är att bli medveten om alla livsformers samhörighet och samspel: det mänskliga livet, naturen – ja hela kosmos.

Bön: Gud hjälp oss att ta emot din kärlek och att älska varandra. Amen

”…Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” 2 Kor 4:16-18

När Paulus utsätts för lidande vänder han blicken mot en osynlig värld. Handlar detta om verklighetsflykt, självbedrägeri eller fördjupande klarsyn? Är det synliga, det som kan identifieras och mätas, det enda verkliga eller finns det omätbara erfarenheter, en icke-vetandets sanning – det för oss osynliga? Håller kanske vår världsbild på att krympa när vi begränsar den till evidensbaserade fakta, vetenskap och förnuft? Kanske världen är mycket större än det vi kunnat formulera i mätbara beskrivningar.

I en artikel om ekonomi skriver författaren George Monbiot: ”Att säga ”kapitalismen fallerar” på 2000-talet är som att säga ”gud är död” på 1800-talet. Det är sekulär blasfemi…” ”Blasfemi” eller hädelse innebär att någon med ord kränker det som anses heligt, det som är vedertagna värderingar och ideologi. 1706 dömdes landsfiskalen Johan Schönheit till döden för att han ansågs av överheten sprida vederstyggliga tolkningar om Jesu lekamen och blod och därmed ifrågasätta Guds ord. De ifrågasättande orden är skrämmande för makten och fortfarande är ”kätteri” uttryckligen förbjudet och belagt med dödsstraff i många muslimska länder. Om vi ifrågasätter de värderingar och samhällssystem som vi är beroende av i vårt dagliga liv så skrämmer det ”makten”. Krav på systemförändringar är skrämmande och beläggs ofta med straff av dem som inte vill ha förändringar.

När Paulus kastades i fängelse var det för att kristendomen under sin första tillväxtperiod betraktades som systemförändrande. När kejsare Konstantin tillät kristendomen att existera utvecklades den så småningom till statsreligion och de kristna började själva förfölja dem som ifrågasatte makten. När människor inte tillåts att ifrågasätta makten hindras nyskapande utveckling. Även om fakta, vetenskap och förnuft är och förblir centrala beståndsdelar av vår kultur så krävs det att vi reflekterar över vad vi mäter och varför. En sådan ifrågasättande reflektion, över vad vår omvärldsuppfattning gör med oss, leder ofta till förändringar av våra grundvärderingar.

Jesus omprövade sin samtids sätt att se på de fattiga och vände på successionsordningen när han talade om Guds rike: ”Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.”Han öppnar vår tankevärld mot en osynlig evighet, en värld som fördjupar vår uppfattning om materia till något som är större än det mätbaras begränsning. Så länge vi uppfattar materia som något som enbart styrs av yttre orsaker och våra samhällsteorier som evidensbaserade sanningar blir det svårt att ompröva den rådande ordningen. Att likt Paulus ta det ”evigt osynliga” på allvar  innebär inte att vara emot kunskapssamhället men att våga ifrågasätta våra etablerade sanningar. Istället för att mekanisera till och med det mänskliga medvetandet behöver vi expandera vår kunskap om liv långt bortom det vi kan mäta och förutsäga. Att öppna vårt medvetande för det ”evigt osynliga” är att också öppna framtiden mot ny kunskap, ny samhällsorganisation och ett liv i samklang med naturens komplexa och  självorganiserande system.

Bön: Gud befria oss från den självgoda begränsning som stänger oss ute från ditt rike av överflödande liv och ny kunskap. Amen.

”Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike.”Luk 7: 16-8:3

Jesus vandrade vidare sedan han på ett demonstrativt sätt brutit mot den rådande konventionen och normen: I mötet med en kvinna som omgivningen kallade synderska hade han tagit mot hennes ömhetsbetygelser och sedan förlåtit hennes synder. Sedan gick han vidare och förkunnade budskapet om Guds rike. Dessa händelser har ett samband därför berättas de i ett enda sammanhang.

Guds rike är inte någon på förhand upprättad konstitution med bestämda materiella förutsättningar och normer. Det som utmärker Guds rike är inte en förutsägbar ordning utan möjligheten att bli en verklighet, att göra skillnad i den mottagande människans liv. Kvinnan som stämplades som ”synderska” var instängd i detta föraktfullt stigmatiserande begrepp. När hon mötte Jesus förändrades förutsättningarna i hennes liv och hon lyftes ur konventionens fördömande fängelse till frihet att älska. ”Din tro har hjälpt dig – gå i frid”.

Det utmärkande för Guds rike är samma skapande möjlighet som allt liv är bärare av. Livet är inte en på förhand fastlagd ordning med fastlagda roller i en bestämd värld utan karaktäriseras av avvikande upplevelser, överraskningar och skillnader. Snarare är mänskligt liv en öppen möjlighet till skapande kärlek ur vilken nya ännu osedda världar kan växa fram. Låt oss för ett ögonblick betänka att vi är en del av den materia som utgör kosmos och en del av den planet som är ca 4,55 miljarder år gammal. Med början för omkring 230 miljoner år sedan härskade dinosaurier på jordklotet och från omkring 195 000 år sedan finns spår av Homo Sapiens. Man kan inte annat än känna vördnad för denna gigantiska förändringsprocess av skapande liv, denna förunderliga komplexitet och mångfald. Det är i detta perspektiv man anar vilken kraft som ryms i den skapande förändringsprocess som är Guds rike.

Att Jesus samtid reagerade när han bröt mot konventionens moralregler är inte underligare än att människor i dag reagerar utifrån våra begränsande normer och konventioner. Vårt samhälles marginaliserade invånare drabbas också av de välanpassades utfrysningar och begränsande tilltro till möjligheten att bryta förutbestämda roller. Men att ta till sig budskapet om Guds rike är att tro på varje människas inneboende förmåga att förnimma vad den själv inte är och bli en del av den nyskapande kraft som är Guds rike. Våra liv är inte begränsade av våra tillfälliga horisonter utan en del av livets oändliga och öppna blivande. Vi ser exempel på sådana förvandlingar i vår egen tid när Greta, en maktlös ung människa utan kapital, kan mobilisera mängder av ungdomar över hela världen. Deras beslutsamma resolutioner förändrar synen på vad som är möjligt genom krav på förändringar av den samhällsordning som hotar vår överlevnad. Vapenskrammel, ”fejk news”, lögner och maktspel kan synas oövervinnliga, men i en värld där Guds skapande handlingar verkar i det fördolda är inget omöjligt. Guds rike är nära.

I den globala värld där människosläktet har utvecklat en livsstil som i det stora perspektivet är allt annat än kärleksfull är det mycket som behöver förlåtas. Den som får mycket förlåtet visar också stor kärlek. Det är med denna stora kärlek som drivkraft vi kallas att delta i planeten jordens nödvändiga förändringsprocess.

Bön: Öppna oss Gud till skapande förändringsarbete i ditt rikes tjänst. Amen.